Season's best - 10.4 kn!

And I don't mean low Croatian prices in Kunas but a rather good speed record, so far:-) The day after Sally's daughter Kimberley and our australian friends Julie and Kate joined us in Trogir we got a NW 8-13 m/s down wind and with Kimberley at the wheel we topped with 10.4 knots slightly downhill from a big wave. Still counts, though. And we reached speeds higher than 10 knots at several other occasions during that session. "Two digits racing" as my friend Ulf usually jokes about.

It turned out that Kimberley was a really good helmsman, the swell trail after the boat was kept in a straight line - not bad at all. But she's been on the helm before. Kate also tried out the steering for a while, this was her first time, and eventually she also got the right feeling for it.

On top of this we had some wonderful days together visiting various swimming coves, island fish restaurants and countless transports in the dinghy. Everyone but Julie also got to experience some degree of seasickness as the sea was occasionally very choppy.

We still had appetite though for those delicious lunches that Julie and Kate served us :-)

Another interesting experience is to swim in the middle of the Adriatic sea with 90 m water depth. The water temperature of 25.7 C was very comfortable....so swimming was one of our other favourite activities.

Nyreparerad och på väg igen!

Så blev kölbalken snyggt och förhoppningsvis hållbart reparerad. Detsamma med skadan på kölen. Med fungerande vindmätare och ny fluxgatekompass till autopiloten så skulle nästan allt på båten fungera nu. Men icke. Den nya kompassen verkar heller inte fungera. Efter mätningar och samtal med Raymarine i Sverige så börjar vi nu misstänka att några kretsar på autopiloten som tar in signalerna från kompassen inte fungerar. En lite större historia att åtgärda, dessvärre. Hela autopiloten måste lämnas in på verkstad och det har vi inte tid med. Autopiloten klarar dock att styra med vinden istället för kompassen och det kan vara till stor hjälp i vissa lägen.

Hur som helst, vi gav oss iväg tidigt på söndagsmorgonen från Tribunj med sydlig kurs. Först motorgång och framåt 10-11-tiden på förmiddagen satte vi upp seglen i nordlig vind. Vid etttiden var vi framme vid ön Drevnik där vi lade ankar i en vik för bad och lunch. Som vanligt fick vi inte ankaret att fästa. För tung kätting verkar det. När jag snorklar och ser hur ankaret ligger så har det bara släpat på bottnen på sidan. Skall prova med att backa lite snabbare nästa gång. När vi väl någon timma senare anländer på västra sidan av Solta så finns det varken bojplats i den tänkta viken eller hamnplats i Maslinica. Det märks att högsäsongen börjat. Vid 18-19-tiden anländer vi istället till en mycket charmig ankarvik, Krjnjas på Drvniks ostsida.

Här känns det som om vi faktiskt har grepp med ankaret! Vi väntar en timme med ankarvakt påsatt både på navigator och iPad. Därefter vågar vi lämna båten i jollen och åka in till den mysiga restaurangen på ön. Fullbokat. Men med plats om vi kan stå ut med att sitta vid bord i deras trädgård, vilket vi gärna gör. Bläckfisk för andra dagen i rad...Utbudet är ganska begränsat, men å andra sidan dyrt, i dessa små ö-restauranger. Gott var det dock!
En orolig natt följde med vindskift åt alla håll. Viss draggning, inte så konstigt när ankaret vrids 360 grader i omgångar. Ankarlarmet gick säkert 5-6 gånger under natten och jag fick sova en halvtimme i taget fram till kl 7, då den närmaste båten vi riskerade att driva in i beslutade att lämnade viken i den allt hårdare vinden som nu kom utifrån havet. Nu kunde vi slappna av och med stabil, 4-5 m/s vind och utan vindskift satt ankaret fast ordentligt och vi kunde sova ett par timmar till.
Vi fick en härlig förmiddagssegling i halvvind in mot Trogir, med farter väl över 7 knop. I och med att vi kom in strax innan lunch så fanns det gott om plats på ACI-marinan där.
En timme senare mönstrade Sallys australiensiska vänner Julie och Kate på. Och på kvällen Sally's dotter Kimberley. Sen middag i Trogir, en väldigt charmig gammal stad, upptagen på UNESCO's världsarvslista med ett gammalt fort och många trånga gränder med restauranger och en hamnpromenad där alla stora lyxbåtar ligger (inte vår) och gungar i takt med danshakens hiphop musik.

Imorgon skall vi försöka ta oss till Hvar, även om vindarna är lite ofördelaktiga i prognosen.

Vattenfall

Här kommer utlovad bild på Sally's ben två dagar efter den olyckliga genomtrampningen i det öppna sidofönstret på båten vid den bökiga tilläggningen i marinan under stark sidvind.

Den omvända sparbössan repareras för närvarade på Tribunj Yacht Service. Gubbarna där ger ett väldigt proffsigt intryck. De gör vad de lovar och hittills har de levererat i tid. Redan samma dag som man inspekterade skadan så bytte man ut vindgivaren och äntligen har vi nu ett fungerande vindinstrument.Kolla nog in bilden med masten, det sitter en gubbe längst upp! Brr.

Man lovade börja jobba med den spruckna kölbalken idag, vilket man också har gort. Kolla förresten in så snyggt man har skapat ett "operationstält" kring skadan så att salong och inredning inte skall bli för dammiga.

Det visade sig att de även hade en fluxgate-kompass tillgänglig som jag själv enkelt monterade och kopplade in. Den gamla fungerade ytterst bristfälligt och resulterade i en mycket nyckfull autopilot vid de tillfällen som den tycktes fungera. Så nu fungerar det mesta på båten.

"Operationstältet" gör dock det fullständigt omöjligt att bo på båten under reparationstiden. Så vi har tagit in på Movie Resort Hotell i fyra dagar. Inte så flashigt som det låter kanske, men vi har luftkonditionering. Inte utan värde när det är mellan 37 - 39 grader C utomhus...

Vad gör man då när man är strandsatt? Efter att ha väntat på busshållplatsen i Tribunj 15 minuter över tiden i +37 C och full sol i ett försök att nå vattenfallen i Skradin på lågbudget så gav vi till slut upp och hyrde en VW Polo med aircond istället. Hade hört att dessa vattenfall skulle vara något extra. Och de var faktiskt rätt häftiga! Oerhört vacker natur, men varmt.

Så varmt att vi hoppade i vattnet i bara underkläderna. Man hade sagt oss att det skulle röra sig om kallt källvatten, men det måste ha varit minst 26 C varmt. De blöta underkläderna svalde skönt efteråt.

Här stiger en av deltagarna i den spontant anordnade Ms Wet T-shirt tävlingen upp ur badet. Strax innan hade en ful gubbe tagit chansen och nypt henne i baken ute i vattnet någonstans vid vattenfallet ;-)

Tribunj

The order of the day is seeing the advantages of being involuntarily stuck in one place for several days. The repairs to the boat can take until Sunday, but that´s the deadline, ´coz we´re off to meet Kimberley on Monday in Split.
This morning we have mounted a new wind meter which has not functioned since we left 3 weeks ago. This entailed hoistering someone up to the top of the mast which is 20.7m! We also bought a new fluxgate electronic compass to replace the old one which was being very temperamental and unreliable. Both jobs were quickly done and it feels good to have all the instruments in working order. The advantage of having to make repairs is that you get to know your boat very well :)
While the boys were busy with their jobs I did some washing. One of those simple practical things that feel so good once done. Very few harbours have these facilities so we were once again lucky to have found ourselves here considering our stay was unplanned.
Once arrangements for the repair of the boat keel were arranged, we checked into an hotel and started to plan trips to surrounding places of interest. Tomorrow we will be taking the bus first to Sibernik and then on to Skradin to visit the famous waterfalls. Temperatures today have been close to 40deg, so we can only hope for some cooler weather and airconditioning on the buses tomorrow.

(Un) Happiness

Upon Sally's request, I'll try to make a post in (sw)english again.

Curious about the title? I'll guess the prefix add some spice to the text, but I'll start with the perhaps not so exciting "happiness" part of the story and end oup with the juicy ones...

We've had some really lovely hot days on our own in the Kornati archipelago during the weekend, adding on the to the good mood we already were in when we enjoyed the company of Janice and Geoff some days before.

While they were visiting us we encountered suprisingly few other sailing boats out. We even had the bad luck of experiencing not yet opened restaurants. But we expected that the last week probably was the week before the high season really started. And we were right. So we went away on Friday afternoon and got half way to Kornati. After trying to find available mooring bouyes on a couple of coves without any success, we finally got the next to last berth in a small marina on the island of Iz. The last resort. We don't like marinas for two reasons, they are very expensive and often a bit boring. Even if this was a small one, it was no exception. It was a bit boring, i.e. no pictures, but at least not so terrible expensive.

We headed away early the morning after towards Kornati, or rather north of it ending up in a cove, Mir, in the Nature Park Telascica. Everything sounded promising. The cove was suppose to have a few restaurants, up the hill there was a Salty Lake to which several tour operators in Zadar were offering excursion trips and finally there was a minor variant of "the White Cliffs of Dover".

The Salty Lake was probably very salty, it didn't have clear water anyway and the shores were muddy. A big disappointment actually. On top of that the only restaurant open was really not cosy. But the minor Dover was ok, and the water temperature in the cove was comfortably 22.5 C. Actually a couple of degrees warmer now than when we were in this area with Janice and Geoff some days earlier.

After a swim we decided to go a few miles further in this big Telascica bay, hoping to find a restaurant somewhere. We did, but there was not water depth enough so we were lucky to find a rather remote (2 km) and still available bouye in a nearby cove. The last available bouy! With a filled up tank in the little dinge 2,5 hp outborder we soon went away over the bay to the supposed restaurant at the shallow waters. Bingo, there it was. A really nice fish restaurant (all of them are very "plain", but expenisve, out here). And this is how pleased Sally was after that meal.

On the Sunday we sailed southwards into Kornati. We noticed a remarkably increase in the number of boats compared with how it was here 3-4 dayes before. Kornati is really a beautiful sailing area with theses strange and softly shaped islands with hardly any vegetation. Here are some more Kornati pictures:

Eventually we ended up in the busy cove of Lavsa in the south part of Kornati. Got the last bouy again :-). And this was already at 3 pm. The water temperature was now up to 25,3 C, top notation so far!

Cold lunch onboard and dinner at the cosy restaurant in the background of the picture. Again nice fresh grilled fish in a very plain dish at an outrageous price. On top of that we had to pay 400 kn (40£ or 50 €) just for a 24h staying in the Kornati National Park, a fee we luckaly had managed to avoid all the other days we stayed there...

I guess this was the start of a seroius of bad incidents that followed.

The morning after we decided to leave Kornati, heading for somewhere near Sibenik. The weather fantastic again, full sun, 35 C in the air, 25 C in the water. The sea in Croatia is furthermore wellknown for the easy navigation, there are hardly any grounds anywhere. Which is true. However in Kornati we had seen a few and carefully avoided them. Now heading for Sibenik area we had the wind completely from behind. So I decided to let the main sail completely out to port, and the head sail completely out to starboard. This set up gives maximum speed, unless you hoist the gennaker, which we didn't. The set up is a bit tricky though, you have to steer very carefully in order to avoid an accidential gybe which can be dangereous. I managed to do that and we reached 4 knots in the rather weak winds.

Concentrating to the steering, I neglected to look at the electronic chart. Somewhere in the middle of the sea I suddenly detected a white bottom! How is this possible on 60 meters depth? The depth meter displayed 3,5 meter and rapidly decreasing...the boat draft is 2,1 meter. One second later, before I had the time to decide on which side to turn, we hit the ground heavily. The boat jumped up a couple of decimeters under a terrible sound. I can assure it is a shocking moment, something like an intensive earthquake on board - it sounds like the whole boat is ripped apart. Evertyhing loose inside jumps out of their shelves. For a moment we are stuck, leaning with full sails up pressing us further into the ground. Full back on the engine, but the sails push the other way...Take down the sails! Almost panic onboard. Not easy to take them down quickly and with the wind pressing on from the wrong side, almost impossible. For a moment the boat turns to starboard for some reason and get loose from the ground and I quickly switch to forward gear. Depth meter shows 2 - 1,9 - 2.1 - 2.2 - 3 meters and we're out of it! (the depth meter displayes some decimeters lower than reallity)

Well away from the ground I run down to the saloon and lift nerveously on the saloon floor boards. Shit, the newly repaired keel beam is cracked again! Damned! How could I be so unobservant? Anyway, there seems to be no water intake and we're not hurt nor in a life threatening situatino.

Furhter investigations later on shows that the crack seems restricted in its extent. After anchoring in a cove an hour later I dived down to inspect the underwater damage. Obviously a dent on the keel bottom, but not as big as I feared. No cracks at all between the hull and the keel. And what I have seen so far no cracks in any other beam inside but the rear keel beam. Hopefully the damage is less extensive than the previous one that I discovered before I bought the boat one year ago. And back then we sailed 4 weeks with the crack. Tomorrow morning I have asked people here at the Tribunj Marina to examine the damage further and I therefore have to dismount some more floor boards for beams examination.

The disaster day was not finished yet, however. When mooring in the Marina we had a hard side wind, and it was messy with the boat drifting into other boats and their anchor lines. After some intensive moments running forth and back pushing on to other boats, Sally happened to put her foot into one of the opened saloon side windows. She gets some rather nasty long scratches on her leg, bleeding. But stoppable. And she manages to stop most of the swelling. She'll get some big blue bruises tomorrow. Lucky though she didn't break the leg! Pictures will follow tomorrow.

On top of this the marina guys manage to place i mooring rope in my still rotating propeller...they have promised to send for a diver to fix it tomorrow morning.

On the other hand, Tribunj showed up a lovely evening and we got ourselves a really nice meal at the restaurant at the marina!

Äntligen gennaker!

Nu var det dags. Fyra man i besättningen (Sally's vänner Janice och Geoff var visserligen helt okunniga, men läraktiga). Efter noggrann paketering i strumpan så var det egentligen väldigt enkelt. Upp med hela strumpan/korven med gennakern, och sedan bara att dra upp själva strumpan och simsalabim - gennakern utvecklade sig som den skulle! 2 knop extra på direkten och ett härligt drag!

Och så några bilder från strandhugg och segling Zadar - Kornati.

Sallyann takes over the story in english.

Since S-O is striking on the english front it seems it´s my turn to make an effort to describe our summer trip in Croatia. It will not be a translation of what he writes, so some of you may notice a discrepency in our stories :)

We left Bakar a few days ago, the most important preparations having been made by S-O in the days preceeding my arrival and whilst I was in London.

Our first stop was

Beli on Cres after 3,5 hrs´motoring. Sometimes there is just no wind or as is more often the case the wind comes from the front no matter whichever way you´re heading. Arsen at the boatyard had recommended Beli for it´s Griffon vulture rescue centre a kilometer´s walk from the harbour. The harbour itself has no facilities and we moored alongside a low brick pier at a 90deg angle to the ferry mooring site. After a quick snack in one of the two small cafés we left.

It was a hot day and a strenuous uphill walk to the centre. We paid 50kuna for our ticket and took the short walk along the path leading through a small botanical garden. A delightful setup for the smallest of children. We learned that the Eurasien vultures are rescued, most often after crashing into the sea, and are released into the wild once they have gained wieght and are fit. Several were nevertheless permanent residents after ef

forts to reintroduce them into the wild have failed. As we passed the information desk on leaving, the dog we had stepped over at the entrance just 10 minutes earlier attacked a visitor, biting hin on the leg!!

We returned to the boat to find the ferry in dock less than a meter from our aft! The wind had picked up, so we waited for it to leave before making off for Krk.

Captain of the ship, looking pleased with himself.

With the wind still against us, we motored for 2,5hrs to the small tourist town of Krk. Here we had access to electricity and water, but no other amenities for 180k.

In the morning of 1st July, the winds were in our favour at 7-8 m/s and we were able to sail to Rab. The sky darkened whilst out and winds increased to 13-14 m/s and our happy captain

was delighted to see the boat reaching speeds of

9-10 knots.

Äntligen avfärd!

Sorry guys, but I will now write only in Swedish for a while, since Sally is on board! She'll be responsible for the English posts from now on. Ibland blir det bara lite för mycket av det goda. Jag har nu varit på Nauticum Ship Yard i Bakar i nästan en hel vecka och spenderat alldeles för mycket tid inuti båten i dess olika skrymslen och försökt eliminera bekymmer med begränsad framgång. Jag har smakat av näst intill hela menyn på Konoba Bakarska, en av de två restauranger som finns i Bakar. Den lilla staden en mil ost om Rijeka som är den näst största staden i Kroatien. Bakar sades vara en rätt tråkig industristad, men visade sig vara en väldigt trevlig liten småstad, fint belägen längst inne i en vik men med tung industri runtomkring och ett stort motorvägsbygge ovanför staden. Kolla in fotona nedan

Första kvällen i Bakar firade jag med en klassisk medelhavsrätt, "grilled squid" med tillbehör bara för att komma in i lite medelhavskänsla. Pris: med dryck ca 70 sek, 2 m från kajen. Helt ok, eller hur

Ca 30 C under dagen, 20-25 C på kvällen och ner till iskalla 16 C mitt i natten. Som tur var hade jag tillgång till både vatten och el och kunde duscha ombord. Iland finns bara ett torrdass och en utomhusdusch med iskallt vatten och 360 grader full insyn från omgivningen. Att kunna duscha på båten är guld värt. Så här kan det se ut på Nauticum Ship Yard när man kommer "hem" på kvällen efter det obligatoriska restaurangbesöket.

Vad är då fixat under dessa 3-4 dagar? Hittat en felmonterad kontakt efter vårvinterns av- och påmastning. En felmontering som kan ha skadat vindmätaren, som alltså inte fungerar. Ej heller mittinstrumentet av de tre Maxi-mastinstrumenten. Men en konsekvens av den nu rättvända kontakten är att vi slipper alarmsignalerna i sittbrunnen som vi hade i påskas i alla fall. AIS:en fungerar, vilket känns tryggt. Och så har vi SPOT trackern som ju inte är beroende av något annat instrument och (förmodligen) därför fungerar klanderfritt. Med SPOT trackern spåras vår framfart i den kroatiska skärgården. Genom att klicka på "View our current or latest position" så ser du var vi är någonstans. Däremot krångar autopiloten och det är lite jobbigt att ständigt behöva styra. Vilken tid det tar att felsöka! Och fy vad jobbigt det är att jobba i 30+C och full sol! Därför lät anlitade jag en av gubbarna på varvet att byta alla gummidelar och rengöra övriga delar av eltoan i förpiken. Skönt att ha två fungerande toaletter ombord.

Sally anlände i förrgår, och igår inhandlade vi nya badkläder till henne inne i Rijeka. Inhandlat är också Internetkuponger till båten som nu har TVÅ trådlösa nätverk ombord. Ett för Internet som alla ombord kan koppla upp sig emot, samt ett instrumentnät till iPad:en som tillsammans med nedladdade sjökort också skall visa nästan samtliga instrument ombord. Men nu var det alltså dags att lämna Bakar som kan se så här trevligt ut dagtid:

Men av det tio dagarna som jag övernattat i Bakar det senaste året så har det mest blivit kvällstunder i staden.

Allt var inte klart, men klart nog att ge sig av! Vi lämnade Arsen, Branko och Milan på varvet bakom och anlände tre timmar senare till Beli på ön Cres, ett tips från Arsen, ägaren av varvet.

Beli ligger drygt 150-200m över havet och har en Eco-park med vithövdade Euroasian Griffons, tja en typ av gamar som vi ju måste kolla in. "Hamnen" var inte direkt lämpad för besökande segelbåtar. Man fick lägga sig utmed en stenpir ut mot havet. Alla fendrar, och några till, på! Ändå gungade och slog ordentligt eftersom sjön blev livligare pga ökande vind. En komplicerande faktor var att en liten färja skulle lägga sig vinkelrät stenkajen bara 50 cm från oss varannan timme. Nåväl, allt gick ändå bra utan skador och vi gick upp till gamarna:

Vi sökte oss mot ön Krk efter vi lämnade Beli bakom oss. Och vi hamnade till slut även i centralorten och staden Krk på ön. Där råkade vi stöta på Alen, mäklaren som sålt båten till mig ifjol. Efter måltid på en stadens restauranger så gick Alen och jag och tog en öl, medans Sally drog sig tillbaka till sjökojen.

Imorgon bär det förhoppningsvis vidare söderut, såvida inte "Boran" (den fruktade Kroatiska kulingen från bergen) slår till som prognosen förutser.