Nyreparerad och på väg igen!

Så blev kölbalken snyggt och förhoppningsvis hållbart reparerad. Detsamma med skadan på kölen. Med fungerande vindmätare och ny fluxgatekompass till autopiloten så skulle nästan allt på båten fungera nu. Men icke. Den nya kompassen verkar heller inte fungera. Efter mätningar och samtal med Raymarine i Sverige så börjar vi nu misstänka att några kretsar på autopiloten som tar in signalerna från kompassen inte fungerar. En lite större historia att åtgärda, dessvärre. Hela autopiloten måste lämnas in på verkstad och det har vi inte tid med. Autopiloten klarar dock att styra med vinden istället för kompassen och det kan vara till stor hjälp i vissa lägen.

Hur som helst, vi gav oss iväg tidigt på söndagsmorgonen från Tribunj med sydlig kurs. Först motorgång och framåt 10-11-tiden på förmiddagen satte vi upp seglen i nordlig vind. Vid etttiden var vi framme vid ön Drevnik där vi lade ankar i en vik för bad och lunch. Som vanligt fick vi inte ankaret att fästa. För tung kätting verkar det. När jag snorklar och ser hur ankaret ligger så har det bara släpat på bottnen på sidan. Skall prova med att backa lite snabbare nästa gång. När vi väl någon timma senare anländer på västra sidan av Solta så finns det varken bojplats i den tänkta viken eller hamnplats i Maslinica. Det märks att högsäsongen börjat. Vid 18-19-tiden anländer vi istället till en mycket charmig ankarvik, Krjnjas på Drvniks ostsida.

Här känns det som om vi faktiskt har grepp med ankaret! Vi väntar en timme med ankarvakt påsatt både på navigator och iPad. Därefter vågar vi lämna båten i jollen och åka in till den mysiga restaurangen på ön. Fullbokat. Men med plats om vi kan stå ut med att sitta vid bord i deras trädgård, vilket vi gärna gör. Bläckfisk för andra dagen i rad...Utbudet är ganska begränsat, men å andra sidan dyrt, i dessa små ö-restauranger. Gott var det dock!
En orolig natt följde med vindskift åt alla håll. Viss draggning, inte så konstigt när ankaret vrids 360 grader i omgångar. Ankarlarmet gick säkert 5-6 gånger under natten och jag fick sova en halvtimme i taget fram till kl 7, då den närmaste båten vi riskerade att driva in i beslutade att lämnade viken i den allt hårdare vinden som nu kom utifrån havet. Nu kunde vi slappna av och med stabil, 4-5 m/s vind och utan vindskift satt ankaret fast ordentligt och vi kunde sova ett par timmar till.
Vi fick en härlig förmiddagssegling i halvvind in mot Trogir, med farter väl över 7 knop. I och med att vi kom in strax innan lunch så fanns det gott om plats på ACI-marinan där.
En timme senare mönstrade Sallys australiensiska vänner Julie och Kate på. Och på kvällen Sally's dotter Kimberley. Sen middag i Trogir, en väldigt charmig gammal stad, upptagen på UNESCO's världsarvslista med ett gammalt fort och många trånga gränder med restauranger och en hamnpromenad där alla stora lyxbåtar ligger (inte vår) och gungar i takt med danshakens hiphop musik.

Imorgon skall vi försöka ta oss till Hvar, även om vindarna är lite ofördelaktiga i prognosen.